När säkerhetskartan blir tydligare förändras våra strategiska val – Skall "Made in Sweden" nu få sin renässans?

Omvärldsläget och de höjda rösterna i det offentliga rummet från alla håll och kanter, målar bilden tydligare om vilka prioriteringar som behöver göras. Ryssland för ett hybridkrig mot Europa och vill göra allt de kan för att destabilisera EU, Europas länder och NATO. Säkerhetsläget i närområdet och de geopolitiska spänningarna ritar om kartan både för politiken och för oss européer. Jag tror vi kommer påverkas betydligt mer än det hittills diskuterats om.

Men hur ofta pratar vi egentligen om vad det här betyder i praktiken – för näringsliv, upphandlingar och vardagliga teknikval?

Den regelbaserade världsordningen med folkrätten som främsta stöttepelare och med FN i centrum för fredsarbetet på jordklotet är nu utmanad. Har den någonsin funnits, kan man undra? Stormakterna har ju fått härja bäst de vill ändå. Ryssland och USA har veto.

Hur skedde egentligen uppdelningen av Europa efter andra världskriget med hela östblocket på ryska villkor och med rysk infiltration, rysk marknadsföring och påtryckningar runtom i Europa lyckades man invagga väst i en illusion om att Ryssland (Sovjet) inte längre är något hot. Fri handel med Ryssland där stora delar av Europas energiförsörjning blir beroende av rysk gas och olja. Inte heller när Ryssland rustar upp vaknar vi i Sverige till och inser att vi raderat ut större delen av den resiliens, beredskap och försvarsmakt vi så framgångsrikt byggt upp.

Hur kunde vi göra oss så sårbara – och samtidigt tro att det inte skulle få konsekvenser?

Det finns fog för att den ryska infiltrationen i svensk politik och i hela det svenska systemet har varit påtaglig – ja i hela Europa. Någon spion har dömts och andra har kommit lindrigt undan. Välkänt är att förutom ubåtskränkningar och kränkningar av vårt luftrum har sommarstugor och kyrkor byggts nära kritisk infrastruktur. Därtill har bankchefer komprometterats via utstuderade och raffinerade metoder från ryska säkerhetstjänster och dess proxyorganisationer.

Parallellt har Kinas långsiktiga strategi om ekonomisk världsdominans tuffat på och konkurrerat ut amerikanska och europeiska företag och industri. ”Billigt är bra”, tycker gemene man som klagar på hur dyrt det är att leva, så köper man sina prylar på de kinesiska siterna och klär sig i de snygga kläderna tillverkade i Kina. Jag har själv varit verksam i den svenska elektronikindustrin och varit med om både outsourcing- och offshoring.

Digitaliseringens förutsättningar, dvs de kraftfulla processorerna och minnena, domineras nu av ett fåtal aktörer på den globala marknaden. Till och med de sällsynta jordartsmetallerna kontrolleras till stor del av Kina, där ett par till får dela på smulorna som blir över (räknat i andel på marknaden).

När “billigt” blir normen – hur ofta räknar vi då in kontroll, beroenden och risk i priset?

Vi i Sverige, en stolt industri- och innovationsnation och Europa, har till stor del lämnat över initiativet till andra delar av världen. Vi har gjort oss enormt beroende av exempelvis Kina.

Jag anser att dessa frågor är nyttiga för myndigheter men även nyttiga för europeiska medborgare.

Var står vi nu?

Ryska och kinesiska företag har anlitats i kritiska infrastrukturprojekt. En stor del av alla uppkopplade fordon, bilar och bussar, samlar data via mikrofoner, kameror och GPS-positionering och lagrar denna på kinesiska servrar. Dessutom kan de fjärrstyras och göras obrukbara.

Det pratas om säkerhetsfrågan kring de kinesiska växelriktarna till alla solcellsanläggningar. Jag har själv hanterat frågan då jag installerade solceller på huset hemma.

Hur många av oss har gjort samma resa – och plötsligt insett att “en teknisk detalj” egentligen är en säkerhetsfråga?

Europa har under ett antal år dragit öronen åt sig när det gäller amerikanska molntjänster. Jag har varit med om att flytta vårt SaaS-bolags data till svenska servrar och fler och fler letar alternativ till de stora amerikanska jättarna. På Salus Modus använder vi ett europeiskt alternativ till lagring, chatt, mail, videomöte, kalender, webhosting, domänhantering mm.

Hur många av våra elektroniska produkter, hemma, på jobbet, i det offentliga och inom kritisk infrastruktur är uppkopplat mot USA eller Kina? Vad kan datan användas till?

Och hur många av de här systemen skulle vi ens kunna stänga av själva – om vi behövde?

Nu och framåt

När samhället skall rustas skall inte bara försvaret, polisen, myndigheter, vägar, järnvägar, energisystem och skyddsrum uppgraderas. Vi skall också säkerställa en inhemsk produktion inom jordbruket värd namnet.

Vad tror du, kommer vi stänga dörren för ryssar och kineser i våra entreprenader och ge amerikanska molntjänster kalla handen? Blir det ”Made in Sweden” som gäller nu igen?

Vår svenska klenod Volvo Cars ägs nu av Geely sedan ett gäng år tillbaka. Hur många hemliga samtal, dvs av säkerhetsklassad karaktär, kommer att genomföras i en Volvobil framöver?

Med säkerheten, tryggheten och den europeiska tillväxten högt upp på agendan, vad kommer det göra med våra investeringsbeslut och våra upphandlingar? Kommer vi prioritera europeiska produkter, flytta hem produktion och vara extra rädda om vår data?

Vad tror du är den största tröskeln – pris, bekvämlighet eller att vi inte vill se beroendet?

Vad tror du?